Denna plats

är kraftigt rimmad
och bör blötas ett par timmar
innan den förtäres av
de som ej vill gå i kvav
genom anonyma rapar
uti strupe eller bakar.


(Grötrimmens egen högtid är nu!)

Tidigt nyårslöfte från Yllemor.

Kanske inte en vers i timmen
men jag fortsätter med rimmen
under nästa år
sedan övergår
mitt liv
till prosaiskt snuförnuft,
tecken som kan strosa
och obegripliga klipp!

till saken!

sublima suckar
julen kluckar
tyst
ett återhållet fniss
över uppenbarad miss
klantigt felsteg
tiden ruckar

Kommentar 12 dec: kanske var detta en kristallkule-vision av Jan Åmans fall från Färgfabriken och Kulturrådet.

Rimstuga.

vinden böjer björkens stam
och en gråtuss tittar fram
bakom takets gröna kant
kan man ana ett bastant
regnande som längtar ner
dags att fika lite mer

Huvudbonader.

Min mössa kramar öronen varmt och innerligt. Även solskenet innehåller ett skarpt stråk av kyla. På trappan till nästa värld ser vi oss om.

Ett hörn.

plåt, nyss en björktrast
räcken håller ihop solljus
jordsmulor, mossa
ogräs vajar gula blommor

Centrallyriken

i all ära
men med alltför efemära
iakttagelser vid magens mitt
bliver inget badbarn smitt.

Yllemor betraktar höstlöven.

När som ålderns rätt sig stegrar
och en solstråle böjs av
ja då samlar vi de djupa spåren
och förlitar oss på krav.
Ty det ena blir nog bättre
när det andra bjuder till
och får hälsan köpa tiden
kan vi fridsamt tiga still.

utsikt

björklövet gulnat på stenkullen står
suckar och säger att hösten är vår
straxt får jag falla
nätter blir kalla
för rötternas tår

”Utan det ena finns inte det andra”.

smuts
lort
skit
dynga

damm
fett
sopor
skräp

avfall
kompost

jord
torv
dynga
grus

sand
rötter
trådar
klorofyll

Blad.
Stjälkar.
Bara en enda ros på en saftig dynghög.

Kretslopp:
Inlopp
Upplopp
Avlopp
Utlopp

Namedropping = nosen under svansen.

I små klungor samlas vi, droppar namn och droppar minnen, beska droppar, gamla kroppar hoppar upp och ner i musiken. Hundnosar registrerar tidens gång, baklängessång, en kör av solister. Alla har små listor, ett minnesregister, en lycklig sång: det var en gång.
(to be continued)

Psalm.

Morgon mellan löven
se hur ljusets flod
sopar rent på taket
gnolar på ett moln.

tankesmedja

inga rim idag, nån måtta får det va, nä nu drar vi ner en regngardin och kastar lite bränsle på brasan, här ska smidas medan sittfläsket ryker (utan både strumpor och skor)
fast en och annan kreativ tuss måste man ju tillåta sej, därför kapar vi nu!

Kartongbuljong.

test:
månförmörkelsens balkong
mäter nattens stilla sång
ljuset fångat än en gång
efter dagens undergång

(nytt rimlexikon!)

FRAmförhållning.

FRAmgent FRAktar vi våra FRAktaler i FRAnkerade kuvert, ty de FRAmkallar inte lika mycket uppmärksamhet som de FRAgila elektronik-försändelserna. Det kan också vara klokt att bära FRAck, och undvika FRAkturer och FRAmfall.

FRAgancia.

En FRAmträdande näsa från justitiedepartementet syntes igår segla FRAm mellan lunchgästerna på exklusiva Riche, hans ansikte täcktes av ett FRAgilt leende och bakom honom rörde sig några outtröttliga säkerhetsvakter.
Kort därefter började hela havet storma, och Väder-Per inkallades från sin bak-jour. Det var dock bara en storm i ett vattenglas, och lugnet lägrade snabbt en tillskyndande hora.
Nästa morgon syntes inga spår.

Den långa vägen FRAm till förförståelse.

vänsterskor av bästa sort
går nu till en annan ort
söker där att bygga bo
stilla enfald, lugn och ro

(Jag medger att detta är absolut nonsens, men varför inte? det retar säkert humorlösa läsare.)

Augusti.

väldig väta vinner valet
ständig träta hinner fram
om en månad rinner skvalet
vanlig vecka smakar damm

Torrt och knasterhett,

för varmt för tankelek.
Spetsar minnets nek
omkring en krakstör,
gråblek tagg i markens hy.

Kulturutredningen.

I mitten av utredningslopp
en snårig stig vi plöjer opp
vi häller ut och pytsar bort
och göder snart en samhällstopp,
vi ger åt de som redan har
och suger upp ifrån envar.

(Efter att ha åhört ett föredrag av Per Svensson, tjänsteman i Kulturutredn.)

Oklokt.

Knappast klokt, eller förståndigt. Antagligen omdömeslöst. Tveklöst torrlagt, markbränderna får nu fäste och slukar glupskt hela arkivet. Ett alltför försiktigt regn hjälper föga. Kanske slutpunkten, bladet vänds och visar sitt rätta jag.

Torrt och svett

knastergräs,
svavel-lav på
stenbetong,
murbruksdörr,
gallergräs,
armé-armerings-
järnbeslag,
fågelfjädrad
stängselrad.

Vid betraktande av kvällsljus.

Blåser upp, blåser av
rycker till och går i kvav
gamla trötta ord tar kliv
kliver fram till nya liv
pigga länkar rinner till
medan tanken sitter still.

Väggarnas konst.

Tidskriften Tara,
visar skamlösa väskor,
eller fittor, blixtlåständer
(vagina dentata)
skyddar innehållet.
Eller: vi bevittnar
en obefläckad födelse.
Tara: tas bort
vid vägning?
Kulturens anorexia.

(Låtsas-intellektuellt skal ska gömma smeten av smink, kläder, bantning.)

Vid betraktandet av löpsedlar.

Kvällspress visar sina navlar
bantarporr och kändiskavlar,
stor rubrik: en SVENSK omkommen,
en tornado skakar om dom
i macdonalds-paradiset.
Köp nu till det bästa priset.
Osynligt i denna löpsedelsteater:
mer än tjugotusen döda asiater.

Färg.

Djupa spadtag,
uppstickare, ett bort-
glömt meddelande,
vissnade förhoppningar
på parkeringsplats.

Bokslutsdispositioner.

Skatten lyser på blankett,
trinda siffror bliver ett.
Klockad för en superspurt
banrekord och timglasburk,
avdragssvett och momsbevis,
och en sista hjälpnotis.
Miniräknar hit och dit,
suddar ut och säjer skit
ändå baxad mot sitt mål
fylla i blankettens hål.

(med viss inspiration av Bellman och K. O. Feldt)

Göra en Norén?

D v s skriva precis det man säger hemma vid köksbordet, och ännu mer tänker?
Jag påbörjade en annan blogg (Glaskanin) i akt och mening att göra precis så, fast om konstvärlden. Men jag är nog en aning för feg, eller snäll. Fast när jag tittar tillbaka på Glaskanin ser jag att jag är rätt taskig. Dock utan namns nämnande.
(För att vara mej är ovanstående en ovanligt "vanlig" bloggtext. Skruvar alltid in orden i ett kalejdoskop i vanliga fall, eller komposterar dem.)

Tiden går.

Kära Yllemor
jag har försummat oss.
Nu när våren äntligen flyttar in i björken
och finansborgarrådet rymmer till skogs
är det dags
för en kort summering.
Vi springer energiskt
och cirkelbevisen lyfter
vår mindfulness
en skjuts uppåt på börsen.
Vi rör oss energiskt
på samma plats i rummet.

Vildvuxet,

men ändå inte nattsvart. Vi kallar till årsmöte och utropar en ny tids ankomst. Revisorn skyndar fram. Kassören kämpar bland lövhögar och murkna träslantar. Medlemmarna har fått mål i mun: fem limpor och två formbröd. Omval, tillval och nyval. Suppleanten gick hem. Röstköp är begärt och skall verkställas. En spricka blottas mellan au och vu. Ändå: hoppfullt avslut med acklamation.

Ylleskåp.

Jag gläntar på ylleskåpet, ut ramlar ludd och damm, gamla trådar, feta tussar, mor och far. Utskåpning: vi väntar runt hörnet med vassa saxar i högsta hugg. En glänta mellan husen, ljus strömmar ner från artificiella solar och grannarna håller på.

Knallvitt ljus

och snötäcke på taket, samtidigt faller smältvatten på fönsterbrädan. Nyss täta snöbyar.
Långfredag. Löser korsord (lämpligt denna dag) och dricker kaffe.

Långpromenad.

På lördag blir det ännu roligare för då får vi vatten i bassängen.

Förkyla.

Snusförnuftig torsdagsmorgon.
Mars är snart halv. Täta grå skyar.
Björkpinnar på bergknallen.
En talgoxe mellanlandar,
fortsätter idogt till andra platser.

Favorit i repris.

(tillägnat div. förståsigpåare och kommentar-kläckare)

Spån.

Utan kontakt med bildarkiv

får jag leva ordrikt liv

prata på kors och tvärs

kasta fram en liten vers.

Vishetens brunn, eller

den så kallade Björklund-doktrinen: endast akademiskt godkända kunskaper duger i Det Nya Sverige. Ni andra kan ha hur lång livserfarenhet som helst - ni ska ändå bort från skolan m fl arbetsplatser. Små plugghästar som aldrig satt sin fot på en vanlig arbetsplats har naturligtvis mera att förmedla än medelåldringar som gått i livets skola.

voodoo

Lars Vilks tycker han är djärv och modig
när han gör en hånfull bild av människor
som tillhör islam. Hans täckmantel: det
föreställer ju profeten Mohammed (?).
Nåja. Ett svepskäl för att falla in i
demoniseringen av "den andre".

Seans. (Rebus.)

Lyssna noga, spana runt:
namnlös skugga pratar strunt,
fingrarna som dansar flinkt
svamlar svar på tesens rink
med en back i varje hörn
får vi fråga lund om törn.

En päls av ord.

Nos mot nos, klädd i ord
saxen gör ett långsamt mord
strimlar Sonnevi, och Lars Norén,
Christer Kihlman, Sandro Key-
samt försvenskad: Jones, Leroi.
Sandro: Åberg efter Key,
ett repliksamlargeni.

(Källa:
gamla BLM från sextiotalet, med förnämligt boktryckta sidor.)

Torsdag.

En kyrka byggd av presenningar. Här tillber man sommarens vattensmekning av kölens undersida. Byggnaden badar i ljus. Snart faller den i de troendes händer. Vi väntar en liten stund, i gruset bitar av blåa rep.

Medelväg.

Kommentar till en grå himmel: visa för fan lite sol.
Kommentar till ett trassligt nystan: red ut dig!
Kommentar till en kommentator: brusa tydligare.

Klister, sax, dagstidningar.

Svart hål mitt i ingenstans
kläcker päron här och där
bäst att kolla på sin svans
annars slut på karriär.

Arkitekturdetalj, Tomteboda.

Farlig tillsats, eller väg?
grå betong, strama typer
tanken kryper runt, viker
bort det enkla valet
eller tvekar.
Nonsens kanske. Bärande vägg.

Skolminne.

Jag var den gula kaninen, höll öronen upprätt med galghumor. Min bokstavsdiagnos var inte uppfunnen. Kröp ihop till en osynlig skugga, färgen inrullad. En svart brunn att titta ner i.

Clip-art.

Calle och Fredrik har ett ägg ihop
snart så kallar dom till dop
ungen är ett äkta päron
kopia, säjer dom därom
och inte kann jag säja mot
en sån präktig idiot.







(Välsignat vare Odhners rimlexikon.)

Omplåstrad.

Trött av dagens jäkt och stress, vilar stilla här en stund, är dock inte särskilt less, är förvisso ej en hund, huvudstadens lejonklo, som har slagit mej till ro, här på närförortens hårda sten (med en själ så skär och ren).

Kanske lugna ner sej

och bara flyta runt, eftersom hela världen snart dränks i vatten, alternativt brinner upp. Men vi börjar om igen, vi ger oss inte (citat Lars Gustafsson). Här hade jag sedan tänkt lägga in länk till mitt arga sidospår Glaskanin (ett av mina sidospår), men fattar inte hur man kopplar in den. Så jag kopierar helt enkelt in
http://glaskanin.blogg.se/
och vare nog därmed!

På tiden:

På tiden att gripa tangentbordet i flykten och kasta ner några slumpmässiga bokstavskombinationer. Snart kan det vara för sent.
Raskt sätter jag mej i datorhörnet, i tomrummet efter den einsteinska julgranen (snabbare än ljuset). Pynt och skrymt har dragit sig tillbaka och nu försöker en anda av sober funktionalism ta kommandot över vårt hem. En trygg väg trampas upp till grovsoprummet. Själen hukar bakom blomkrukorna. Ut i hörnet försvinner de sista ljuva minneslistorna.

Vått.

Välkommen till nyårsdagen
fullt med kottar uti magen
men på mattan kurar barr
och i skogen lurar varg.
Våtvarmt omslag utomhus
korta stunder utan brus
gråhet friskar i och ökar
virkar vackra vattenrökar.