klafs och klet

Ingen läser ändå bloggen. Så här kan jag kräkas en stund på alla dessa urusla färgkladdare i både måleri och grafik. Dåligt tecknat, svajig komposition, grälla färger. För att inte tala om alla dessa rinniga akvarellister som tror att det räcker med lite tjusig imitation av aftonhimlen.
Ge mig hellre en robust naivist som har något att berätta.

Jag blir trött på alla dessa amatörer som gör vattensjuka akvareller eller målar stelt oljekludd efter foton. (Försöker vara realister med skuggor och dagrar men det blir bara fult.)
De framhåller gärna sina egna yrkens stolthet (läkare, osv), men utropar samtidigt sig själva till konstnärer när de har fått till några färgkombinationer på papper eller duk.
Samtidigt får man som konstnär gå en balansgång. Många amatörer är kulturens bästa vänner och bundförvanter, de köper in konst i sina konstföreningar, de betalar oss för att gå på kurser.

Misstänker att jag skrivit en sån här klagovisa flera gånger på bloggen.

(Dyker ner i papperskorgen och letar efter mina gamla dokument.)

The Living Art Museum. Den levande konstens museum.

Jag jag jag är den levande konsten, jag pratar och pratar hela tiden ty jag är den levande konsten, jag jag jag. Mitt ego vippar runt i rummet och jag fyller ut varje tum av levande luft.

Jag vibrerar och lyser, hela mitt jag kan nu arkiveras och sparas såsom en performativ relikt.

Och resten är damm och överblivna ord.

(Jag försöker göra ett performance i ord.)

I am unable to translate this: some sort of performance in words, very short and written as a memory of the visit at The Living Art Museum in Reykjavik.)

Melankoli förr och nu.

Jag skar träsnittet 1988. Utgick från Dürers Melankolia (se nedan), men placerade en samtida städerska på Melankolians plats. BSB betyder Bevara Sverige Blandat (klottrades över nassarnas bevara-sverige-svenskt).

I used Dürer's Melancholia (the picture below) as inspiration for my woodcut with a cleaning woman, made 1988.

transparans

Clip-art.

Calle och Fredrik har ett ägg ihop
snart så kallar dom till dop
ungen är ett äkta päron
kopia, säjer dom därom
och inte kann jag säja mot
en sån präktig idiot.







(Välsignat vare Odhners rimlexikon.)

Utan titel.

smyger ljudligt i buskarna
full av ivrig förnumstighet
jag vet vad som är rätt
mera rätt och huvudrätt
vassa pekfingrar rätt upp
under revbenen, spetsigt

mitt uttryckssätt är text
därför vet jag exakt hur
och varför bilder görs
varför följer du inte mina
instruktioner och direktiv
(anon.)

plåtkläde

burkad stam
stenstilla står den
stannar här
minns inget

Skulpturalt.

Konstruktivt inlägg, spänningsfullt men samtidigt stramt.

Eftertanke.

Konst är väldigt viktigt för många.
Många vill vara konstnärer.
Nå, vinkla till lite pappersgubbar
och sätt dem i rörelse. Samtiden
tornar upp sig, väldig och oklar.
Blås lite, det regnar, grönt ljus
och kvar ligger en grå hög.

Mer eller mindre.

Konst är vanligtvis naturtrogna porträtt av schäferhundar i motljus, kraftfullt uppenslade i olja, under noggrant aktgivande på ett förebildligt fotografi. Konst är också gåshalsar i bjärta färger.
Men är detta konst?


Jag begrundar mej själv som en enslig varelse på dansbanan.
Alla står i ljuset femton sekunder, sen blir det mörkt.

Inkännande kulturarbete.

- hare vatt nåt?
- kan inte påstå det.

ovillkorlig transparans

Släpa allt i smutsen, snart nog blir det puts, konstigt nog kan detta anses
vara i sin ordning, om och fullständigt meningslöst. Samtidsbegreppet vittrar
och kvar står samma gamla värdegaranterade investeringsbegrepp.

Konst.

Konsten sönderfaller i olika stråk, eller språk, och det gäller att du talar rätt dialekt för att få ut maximalt av din insats, annars blir det bara förbistring, trivialt, litterärt, övertydligt, patetiskt eller platt.
Konsten är att vid rätt tillfälle vara där, stå tätt intill, smyga in en känslig penna och ett lyssnande öra, en enkel fråga, och sedan snabbt förflytta sig till komposthögen.
Det finns bilder, det finns konst, det finns dekorationer, det finns konsthantverk, det finns hemslöjd. När övergår det ena i det andra? Varför är målade abstrakta färgfläckar på en platt yta finare än en stramt skulpterad glasskål?

Jag faller in i mönstret, men innan jag uppslukas vill jag lämna en rapport.

femton rader i offentligheten

alla har nu
en egen liten textlåda
femton sekunder
eller femton meter
orginella tankar
brusljud
staty med fotfäste
vi samlar ord
(må svärtan vara med)
banala funderingar
kläs i högtidlig dräkt
filter och raster
förvränger och kränger ord
slutledning saknas
sätt därför en kolon-propp:

Vad är grafik?

smyg ut i lövgrönskan runt hörnet
därefter kan vi försöka ett rakt hopp
återblickar, och sedan gå vidare:

blå variation nr. 3 återkommer
utan titel tränger sig på
och knuffar bryskt ner Melankolia
från täten, en oseedad unghäst
bryter ny mark: vad är grafik?

YLLEMOR

YLLEMOR

Utan titel i tunnelbanan
viskar sitt namn till blå variation nr 9
Möter sedan morgontrafiken och
fyrar av ett blixtrande leende

Konstgrafikens mysterier.

I skogsbrynet möter vi
Vertikal resning.
Ur havets dunkla djup
slår hårt mot
Blå variation nr 1.
Uppfinningsrika kreatörer
stampar fram fantasifulla
namn på färgfläckarna.
Limma och repa
tryck och veva.
Samma färg fast blå.

Outgrundliga vägar

Outgrundliga äro dina vägar konst
hoppar mellan tuvor av rent glas
men bortser från det näraliggande
(som alltid tränger sig på ändå)
den enda vägen: såphal.

Det raka spåret språkar
muttrar och kränger
framåt är vårt enda bud.
Klipper långsamt tiden
limmar ordens ljud.

kostråd

kostråd

använd bara blå nyanser vid beskrivande av snö.
smakfullt och försiktigt.
ständiga små explosioner undviks.