Det är en människa som gärna predikar tolerans och förståelse för personer med själsliga bekymmer.
Nu var hen vansinnigt irriterad och arg över de andra middagsdeltagarnas stelhet, spändhet och vad som skulle kunna kallad Asperger-liknande drag.
Eftersom jag är rätt mesig vid personliga konfrontationer lyckas jag inte försvara mig, min närstående och vår vän. Står som ett fån och jamsar lite, går hem med tung klump i magen.
Sensmoralen är ingen alls. Borde jag ha ringt upp människan och bett hen förklara sig?
(Tänker av och till på detta, det skaver. Vi var inte intressanta nog kanske. Barlast att göra sig av med inför seglatsen till finare farvatten. Men när jag ser hens engagemang i Viktiga Frågor dubbelkopieras mitt minne över statusuppdateringarna.)
Dricker pulverkaffe och äter upp tråkiga chokladbitar. Rannsakar också mig själv, hela tiden.
