Jag skickar ut mina rop i cyberrymden eller som gammaldags teckningar och vykort, men knappt någon svarar. Har kanske en övertro på brevet som kontaktyta. Orden myllrar runt i hjärnan och pressar sig oemotståndligt ut genom fingrarna, ner på tangenterna och blixtsnabbt vidare genom elektroniken. Eller kulspetströgt och tuscheftertänksamt på pappersytan. Men om jag bara skriver ett oavslutat brev till mej själv, då måste jag också själv svara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar