Jag blir trött på alla dessa amatörer som gör vattensjuka akvareller eller målar stelt oljekludd efter foton. (Försöker vara realister med skuggor och dagrar men det blir bara fult.)
De framhåller gärna sina egna yrkens stolthet (läkare, osv), men utropar samtidigt sig själva till konstnärer när de har fått till några färgkombinationer på papper eller duk.
Samtidigt får man som konstnär gå en balansgång. Många amatörer är kulturens bästa vänner och bundförvanter, de köper in konst i sina konstföreningar, de betalar oss för att gå på kurser.

Misstänker att jag skrivit en sån här klagovisa flera gånger på bloggen.

(Dyker ner i papperskorgen och letar efter mina gamla dokument.)