Tippning point

på dagens meny  
lackerade gäddkäftar  
i gällen mjölksås




 

(Bild: Renslucka, högtryckcollage från 2018.)

Kanske bäst att ge ifrån sig ett pip

eller ge röst åt ett mäktigt skrik
skrän och skräp och skrap och is
halkar runt på alla vis

Så har virrigt får det väl ändå inte vara
påstår politikens lilla barnaskara
fast i tron på bättre tider
(för dem själva vad det lider).

Vi andra förundras över orätten
som taktfast stegar fram över de svagaste.

Tröttlös, rösttröst

Senaste nytt i Åsiktsburken hoppar från stort till smått. Vi utser en fågelskrämma allt efter tycke och smak. Ludna djur är söta. Himlen är blå. Medelklassen har råd att nyttja flygbensin. Osannolika hälsotips slår följe med stollepolitik.
Trött ögnar blicken röster och rörelser.

 

Naveldjup.

En spegel djupt därinne.

Jag letar upp ett minne.

En obetydlig viskning, grå.

Svärtat blir mitt sinne då.

Orden trängs och vill bli fria.
Svarta tuschet släpper sin magi.
Borstar bort det damm som föll.
Skalar ner och trycker streck.

så vitt jag kan se

Taken och träden inbäddade i fruset vatten nedanför en gråblek himmel.
Småfrusna själar lägger ut sina innersta trådar och hoppas på sympati.
Molande gråblek värk i bäckenbenens flodsystem.
Kalla avslag på gråa papper, frusna gamla löv, insnöade cyklar.

Öppna ditt fönster och släpp in lite svärta!

Moralkaka till nyårsfikat.

En människa som framstått som empatisk och vänlig, överöser mig plötsligt med sin motvilja mot en vän, och mot en mig närstående person. Detta sker efter en middag hemma hos vännen. Var det nyligen? Nej, kanske fem sex år sen. Kan dock inte sluta grubbla över det. 

Det är en människa som gärna predikar tolerans och förståelse för personer med själsliga bekymmer. 

Nu var hen vansinnigt irriterad och arg över de andra middagsdeltagarnas stelhet, spändhet och vad som skulle kunna kallad Asperger-liknande drag. 

 

Eftersom jag är rätt mesig vid personliga konfrontationer lyckas jag inte försvara mig, min närstående och vår vän. Står som ett fån och jamsar lite, går hem med tung klump i magen.

Sensmoralen är ingen alls. Borde jag ha ringt upp människan och bett hen förklara sig? 

(Tänker av och till på detta, det skaver. Vi var inte intressanta nog kanske. Barlast att göra sig av med inför seglatsen till finare farvatten. Men när jag ser hens engagemang i Viktiga Frågor dubbelkopieras  mitt minne över statusuppdateringarna.)

Dricker pulverkaffe och äter upp tråkiga chokladbitar. Rannsakar också mig själv, hela tiden.

Grått i grått

Lite regn.
Alla dessa pratglada män med sina konstiga åsikter. Krumbukter och fraser där de försöker dölja sina konservativa ideer. Uppgivna gamla vänster-vänner som kryper närmare och närmare ren fascism.
Nå själv är jag passiv, sitter på min ända och blir arg.