fruset vatten

pinig vind
smeker kind
driva trind
leker grind

nästa steg är obekant
foten rullar under tant
glider sakta som en kloss
över mjölig isbitskross

spån

nu kastar solen sitt gråa hår
och molnen lyfter alla spår
så går en dag med telefon
till smulor, damm och spån

en kylig pust i trädets gren

och likaså en isig sten
här blir det dags för rimmad frost
så att jag inte bliver blåst
på januaribloggkonfekten
(och tappar rimmardräkten)