Den nya manligheten.

Känslig men kraftfull,
på en tunn tråd
fötter känsliga för vibrationer
och smekande toner,
ensam, ändå öm
och omtänksam.

Till skräpkorgen!

Jag skickar ut mina rop i cyberrymden eller som gammaldags teckningar och vykort, men knappt någon svarar.
Har kanske en övertro på brevet som kontaktyta. Orden myllrar runt i hjärnan och pressar sig oemotståndligt ut genom fingrarna, ner på tangenterna och blixtsnabbt vidare genom elektroniken. Eller kulspetströgt och tuscheftertänksamt på pappersytan. Men om jag bara skriver ett oavslutat brev till mej själv, då måste jag också själv svara?

Skrymmande gods.

Tar upp plats, brer ut sig, brer ut mig och ost på kexet. Tjockt. Blåser nästan bort men vinden är vänlig och mild. Stort paket, skrymmande ryggsäck, fyllig klänning. Ingen måtta fast gott humör. Sen passerar vi en växel och därefter åker vagnarna uppåt, och neråt, ett stillsamt tivoli. En kort sammanfattning av dagens vedermödor.

ovillkorlig transparans

Släpa allt i smutsen, snart nog blir det puts, konstigt nog kan detta anses
vara i sin ordning, om och fullständigt meningslöst. Samtidsbegreppet vittrar
och kvar står samma gamla värdegaranterade investeringsbegrepp.

Inte utan min mössa.

Detalj av Inte utan min mössa (2).

Blomsterkungen var elev i Växjö.

För femtio år sedan fyllde Linné 250 år. Skolbarnen i Växjö stod med små svenska flaggor i handen och tittade på ett karnevalståg som handlade om honom. Jag måste ha varit åtta år. Det var smågrått väder, kanske till och med duggregn. Han hade varit elev i den byggnad bredvid domkyrkan där biblioteket låg. (Redan på sextiotalet ersatt av ett nytt modernt länsbibliotek.) Jag glömmer aldrig den goda lukten av rödpärmade böcker, och hyllor från golv till tak, till de översta hyllorna behövdes stege. En annan gång åkte hela klassen med tåg till Linnés barndomshem, men då var jag nog lite äldre, kanske tio år.








(Blomman växte i Yunnan, för några veckor sedan.)

Stureplan.snorvalp

För länge sen: de små snorvalparna
på balkongen ovanför
släppte ner hundlortar
och blyertsstumpar
vinbergssnäckorna rymde
(men våra sniglar flydde också).
Döttrarna kollade förälskat "lilla pojken".
Sen blev han Unge Herr Stureplan.
Snusförnuft: klä av den fina världen
och barnrumporna lyser fram i glipan.